Vilken rolig barn..
Har med nöd och näppe lyckats överleva en helg full med kyrkbesök och en massa släktingar. Gårdagen var inte överdrivet positiv, men den ledde till många kramar. Hittade en Natalie som letade efter mig och Jens i buskarna utanför Hallsta kyrka på mammas befallning, som sedan fick lyssna på mitt gnäll. Ett litet dramatiskt avsked senare var jag hemma och ensam, satte mig här och pratade med sötisen Deffe. Dagen slutade sedan med ett en och halvtimmes långt samtal, som var mycket nödvändigt.







Det är roligt att man kan fästa sig vid en kändis så mycket att man nästan blir kär i den. I detta fall gäller det inte mig, utan Jennifer. Hon får en stor klump i magen så fort hon tänker på Daniel Adams Ray. Men vad är felet med det, kärlek gör en ju gladare och lyckligare. Så det ska jag unna min söta lilla tant och så ska hon få en liten bild på honom också. Puss <3>