Det var en gång en flicka som alltid hade vinden i håret och glädjens gud på läpparna. Hon bodde i ett stort och vackert hus i en underbar bokskog med vildhästar springande på kullarna. En morgon när hon skulle ut i skogen för att rida sin favorit häst Dorabella fick hon se en lång och stillig soldat komma ridande i ljuset från morgonsolen. Han red en svart häst med lång silkeslen man och hade själv hår rött som elden. Hans blick var len som sammet och munnen var formad av herren själv. Det räckte att de såg på varandra en gång för att alltid ha bilden av den andre fastklistrad på näthinnan. Ljuset föll på dem och de var ett i evig tid.
4 kommentarer
:
Anonym
sa...
Hihi x) I have no idea from where you got this idea ;) DOH! <3
Jag är en överambitiös storasyster, med naturvetenskapliga termer i min hjärna. Jag är kaffeberoende. Jag är journalist på fritiden. Jag läser sista året på gymnasiet med inriktning Natur/Natur. Jag extrajobbar i bageriet på Ica och torkar av mjölet på rumpan. Jag bor på landet och i staden. Jag gillar att promenera, fota, redigera, prata, kramas och dansa. Jag älskar mina vänner. Jag älskar dig.
4 kommentarer :
Hihi x) I have no idea from where you got this idea ;) DOH! <3
Jadu, det kan man ju fråga sig.<3<3
Hette edn svarta hästen Olof och brukade bita folk i skinkan? ;O HAHA.
Den var vacker Sara. <3
Jao..det hette den. Den hade vampyrtänder..! <3<3
Skicka en kommentar