Att älska något som är så uppenbart kasst.

Det är svårt att hålla igång bloggar när det knappt finns något att skriva om, men ambitiös som jag är försöker jag endå och ni får njuta av mitt trevliga ordbajseri. Idag lämnade jag skolan efter lunch i protest mot att de jag kan ha någorlunda vettiga konversationer med i skolan hade fått hemstudiedag och inte jag. Istället bestämde jag mig för att ta bussen hem och sola med Natalie. Efter en bussresa och en ganska långsam bilresa med en naturintresserad främling till mygghålan där hon bor så ja, träffade jag henne och vi satte oss i solen. Det var dock mycket mycket varmt och vi gav upp efter en stund och satsade i stället på ett säkert kort, filmen Mysteriet på Kyrkogårdsön. En svensk b-film gjorda av dåliga ljudtekniker som vi nästan älskar. Tänk att man kan tycka om saker som uppenbart är helt kassa. Ganska gulligt tycker jag.