Brustna hjärtan och drömmar gjorda av glas.

Det är ganska tomt där uppe i tankefabriken, tankarna bara vandrar och jag låter tiden passera. Är tillbaka på jobbet, hemma från en veckas festival, en festival som uppfyllde vissa förväntningar och andra inte. Musiken var fin, sällskapet och vädret likaså, men en del blev inte som det skulle, men nog om det, det traskar som sagt på. En stor eloge till Jennifer som inte kväde mig med sin kudde under mina mer pratglada stunder och som dansade till dragspel med mig under de mer euforiska stunderna. Ah. Jag kan inte skriva så mycket mer (tomheten ni vet), bara att vi hoppas att det dyker upp lite bilder snart!

Mitt hjärta gjorde volter när du såg in i mina ögon och gav mig dina ord , du fick mig att hitta din hand igen och förstå att det är du som alltid ska hålla i mig när jag vacklar. <3

Ingen vind kan blåsa omkull oss nu.

22 - 28 Juni. HULDA & BARBRO tar över borlänge, eller något liknande.

Hon som alltid har så ont i bröstet.

Fragment från ett nyfött sommarlov.

Traskar runt, ser på molnen, tänker att slutet kommer att göra ont. Åker till ICA, ser på sommargäster, tänker att jag vill vara som dem. Lyssnar på musik, läser texter, tänker att ord är en bra manick och önskar att de flödade från mina fingar. Äter mackor med smör, dricker kaffe, tänker att jag hellre skulle vilja vara en bregottkossa och bara äta gräs, hata flugor och vara en synonym till svensk sommar.

Kanske blir vi aldrig mer än en saga.

Nu börjar jag bli taggad, är ordentligt jädra sugen på att åka på festival. Det är mindre än en vecka kvar nu och imorn ska jag och Jennifer ha tältpyntarkväll och tagga upp oss ännu mer. IHHI! Annars har jag idag varit till den stora staden Norrtälje och handlat lite popparkläder, randigt it is! ;D Såhär på kvällskvisten har jag rensat ur garderoben och gått loss i mina magasin, nu är det liksom urrivna bilder lite här och var. Fint tycker ja! <3

I hate how my heart behaves.

I’m sorry. Two words I always think after you’re gone, when I realize I was acting all wrong.... Feist - So Sorry

Nu är jag hemflyttad igen, 10 veckors lantliv väntar.

Skärgårdsluft, blommor, kossor, moppar, regnskurar, fiskmåsar, sommarjobb, tält, musik, lera, husbil, gotland, spa, vänner, dans, gräs, bryggor, picknick, kramar, saknad, tårar, skavsår..

Och nu så vill jag sjunga att sommaren är min.

Nu är det här, sommarlovet! Efter ett långt tal av vår kära skolchef Tord, gitarrtoner och en sista liten photoshoot med elevrådsstyrelsen fick jag och mina skolkamrater på KG äntligen ta ett efterlängat och välbehövligt sommarlov. Med skavsår begav jag och några vänner oss ner på staden för att fika och titta i Uppsalas butiker, en ny randig tröja blev min och jag blev glad och jordgubbssugen.

Sommaren bjuder inte på mycket ledighet, nej, det är Ica bageriet och elevkårsarbete som gäller. En veckas semester ska jag ta, och då blir det en vecka på Peace & Love. Och möjligen fem dagar på gotland om min käre far bestämmer sig för att gilla den idéen. Då ska det kramas som attans på Calleponken, som ska jobba i Visby hela lovet.
I alla fall tror jag att det här lovet kan bli fint, känner mig mycket bättre i år och orkar mycket mer. Sommarens alla stunder ska fångas. Den ska bli fin, även om mycket kommer att vara omöjligt att göra. Tusen pussar på er, för nu möter vi sommaren leende och sjungandes .

Mitt hjärta bor långt under gatan.

Längtar, längtar, längtar. Snart ska jag få se Parken (och Florence Valentin). Wiie!

Det finns ingen väg ut härifrån.

Idag har regnet kommit tillbaka, efter flera soliga och somriga dagar, kanske för att gud var kissnödig eller kände på sig att mina trädgårdsland behövde vatten, vem vet liksom. Slutspurten har i alla fall startat nu, det är full rulle i skolan och jag får inte en lugn stund under dagarna. Skolarbetet + mina andra problem har nu troligen resulterat i någonslags magåkomma, troligtvis magkatarr. Inte trevligt för fem öre. Jag känner att jag bara skulle behöva semester, sommarlovet är ingen semester för mig. Det är 2 ½ månader av ugn/frysöppnande med mjöl i ansiktet och sjalett på huvudet. Jag vill bara ta tåget till Skåne, farmor eller kanske till och med till Arvidsjaur. Jag vill bara gå i skogen, eller få se något nytt.
Dock kommer detta aldrig att ske, nej, jag får tampas med livet och inte fly från det. Jag får försöka ta det lugnt när jag kan, och verkligen njuta av de nästkommande månaderna, även om det kommer bli en kamp. Godnatt eller något, jag ska inte sova. <3