Ett med morgonsolen..

Det var en gång en flicka som alltid hade vinden i håret och glädjens gud på läpparna. Hon bodde i ett stort och vackert hus i en underbar bokskog med vildhästar springande på kullarna. En morgon när hon skulle ut i skogen för att rida sin favorit häst Dorabella fick hon se en lång och stillig soldat komma ridande i ljuset från morgonsolen. Han red en svart häst med lång silkeslen man och hade själv hår rött som elden. Hans blick var len som sammet och munnen var formad av herren själv. Det räckte att de såg på varandra en gång för att alltid ha bilden av den andre fastklistrad på näthinnan. Ljuset föll på dem och de var ett i evig tid.