Keep me where the light is.

Ord som fastnar på tungspetsen likt smultronkärnor i hörntänderna. Dagar som flyter förbi som segelbåtarna på det bräckta vattnet utanför mitt fönster. En saknad som svider lika djupt som en varm baguetteplåt mot underarmen. Kyssar som skapar hissnande rysningar likt en tur i 180km/h rakt upp i luften. Livet tickar på med en ohejdbar kraft. Hade jag haft kraften hade jag omfamnat det och njutit av sommaren, dansat över nyplöjda åkrar och tagit nattbad, men det tickar på som Hogwartsexpressen och jag står kvar på plattformen med armarna utsträckta. Allt jag kan göra är att vänta på nästa tåg och möta hösten, en höst som ser ut att bli den finaste på länge. Att gråta över att ännu en sommar snart är slut är onödigt, det kommer fler dagar att fånga och om det är slaskigt under dessa bryr jag mig inte om.

Gäspeligäsp.

För jag är trött, trött, trött.... och börjar 05.30 imorn. :/

Jag är mindre nu än jag var förut.

På order av mamma lägger jag in en bild på en del av vår nya uteplats, det fin fina betonglövet. :D

Making cakes all day long.

Turistinvasionen har nu verkligen nått sin kulm i Roslagen, det finns ingen tid till vila och extra pyssel på jobbet alls. Det är öppna ugn, stänga ugn. Vispa grädde, kavla marsipan. Bära kartonger, packa upp bröd för tining. Att man sedan antingen är en argbigga, eller helt sönderflummad när man kommer hem är då inget konstigt. Idag var jag helt enkelt övertrött, och bestämde mig för att inleda fighten med tistlarna, som av någon anledning också bestämt sig för att invadera min lilla plats på jorden. Och någon timma senare, några utslag rikare och helt genomsvett hade jag avlivat en hel del av dem, och jag fick äntligen se mina fina land igen så som de är meningen att de ska se ut. ÅH! Och sen att vi håller på att göra en uteplats på gården i min stil är bara ett plus! :D

Det ekar mindre när jag är med dig.

27 timmar jobb kvar denna vecka, sen blir det party och fest. Typ.

Take a chance. Take your shoes off. Dance in the rain.

Att bryta sex års vana har sina konsekvenser.

Fan. Jag önskar att jag också var i Herräng och dansade. :(

Med endast ett blått virrvarr framför sig.

Igår var vi på Ölands norra udde. Där blåste det, växte massa björnbärsbuskar, solen sken och vågorna lämnade ett vitt skum efter sig. Idag däremot är det regnigt som attan och jag sitter i husbilen på väg tillbaks till Norrköping och det vinröda gästrummet. En natt till där och sen åker jag hem till Roslagen igen, fina vackra underbara lilla Trästa.

Raspberry Licorice.

Om jag kände kungen skulle jag böna och be för att få köpa statyn med elefanterna, för den hade varit det allra finaste att ge min Josefin. <3

Solnedgång ur ett vingligt perspektiv.

Åskmuller, pärontårtor, medlemskort och tåg.

Jag sitter i ett radhus i Norrköping med svidande ögon och en kristallkrona över huvudet. Min vän "segjävlahpdator" gör mig sällskap i det vinröda gästrummet hos pappa, och en av mina mästerverk till spellistor hackar sig fram ur högtalaren. Jag sitter här för att jag har semester, en liten lucka i schemat på fyra dagar som ska fyllas med en husbilstur till Öland. Vad jag ska göra på Öland vet jag inte riktigt, men något hittar jag väl på. I värsta fall får jag spendera dagarna i en solstol, antingen under markisen eller i solen, och läsa i mina böcker, för idiotisk som jag är så glömde jag att sno tillbaka Sims från lillesystern. Jag har din pincett, du har mitt spel. Det är jämt där. Annars då. Ja, det är bra med mig. Jag har ett tunt lager av inkletat smet på armarna (en perfekt blandning av diverse tårtingredienser), lagomt ont i fötterna och är inte oälskad. Vad ska man klaga på liksom, jag kan ju bara lyfta armen några decimeter och jag har en klubba av kött och blod, fast ja, efter några dagar surnar ju grädden. Men tills dess, brunbränt och fjunigt godis. Mumsfilibaba.

Du doftade som en trädgård efter regn.

Jag river ur allt det vackra ur magasinen, lägger lönen på vackra böcker och hoppas att jag snart ska skapa något likvärdigt. Jag saknar högstadieåren, jag saknar min stad och jag saknar alla de som får mig att le. Jag vill krypa tätt intill någon, bara ligga där och vara tyst. Jag vill känna swingen sätta fart på mina fötter, äta kulglass vid muren och sedan titta på alla tokarna. Jag drömmer att ljumma havsbrisar leker med mitt hår, att det alltid ska dofta sommarregn och om mängder med smultron...

Fred och kärlek i RGB-färg.

Fotografier i färg fotade av Jennifer (eller Jennifers kamera) från förra veckans tidsfördriv. Ett större utbud väntas dyka upp.!