Happy New Year.

Sista dagen på år 08. Det är kallt och rimfrosten ligger kvar. Sysslolös är vad jag är medan jag väntar in kvällen. Min kväll ska jag spendera med några vänner. Jag hoppas den blir trevlig och minnesvärd. Är liten ledsen över att jag inte har någon att kyssa vid tolvslaget bara, men sånt är livet.

Har du några nyårslöften du vill dela med dig av? Själv är jag sämst på att hitta på sådana, eller kanske främst på att hålla dem.

All those lovely garments.

Efter 11 dagar så återvände jag till Uppsala, kunde inte hålla mig längre. Med mig tog jag lillasyster Sparv och vi tog bussen dit i kylan. Mycket fint hittade jag. En jacka, en kjol, ett linne, en pajform och lite smink. Lunch också såklart, lax m. bulgursallad. Vi vandrade runt bland alla reasugna människor, jag med självsäkra steg, sparven med lite vilsna. Träffade Mor för att fika. Mini-Brownie, äpple och kaffe. Sedan begav vi oss hem till skogen igen. Sörplade i oss soppa och senare lite Gino. Jag är nöjd med dagen och väntar nu på morgondagen.

Jag vandrar dåliga gatan fram..

Haft mig tre fina dagar med min vän Josefin. Sett på tre Potter-filmer, en Björn Gustavsson, en snyftare, ett drama och en halv klassiker. Två pojkar har vi hunnit med att träffa. Sovit i en lägenhet och ett öde hus. Kelat med och blivit nerhårade av Dutchess och Bullen "Bulgur" Bullson. Tryckt i oss lax, pasta, soppa, julkaffe och massa mer. Underbara dagar är vad jag haft, att vara med en vän gör dagen så mycket ljusare.

You cut me open.

Jaha, nu är julen i princip över för i år. Känns knäppt. Det har gått i ilfart. Blandade känslor har det varit, men jag har överlevt och haft det till största del supertrevligt. Idag begav sig våra gäster hem mot värmland igen och jag själv ska ta mig in till stan med Josefin. Där ska vi äta mat, prata och njuta av Harry Potter. Låter som världens bästa avslut på julen.

Merry christmas!

Decorating my christmas trees.

Idag har det pyntats för fulla muggar, två granar har jag klätt. En gran fick guldhängen och röda rosetter. Den andra pappstjärnor och silverglitter. Jag är nöjd. Älskar att få pynta. Stressad har jag dock varit. Låg på golvet i en kvart på eftermiddagem och andades in damm, innan mamma tvingade mig att resa mig därifrån och sluta vara så stressad. Efter det gick det okej. Då städade vi lite och min gudmor kom på besök. Trevligt. Imorgon ska det pyntas ännu mer, och städas likaså. Då kommer gästerna och allt ska vara vackert (perfektionist=dåligt). Nu ska jag sova, ögonen mina går i kors.

Lilla julafton med mina guldkorn.

Idag är jag glad, ja, riktigt glad. Träffade mina allra bästaste vänner idag för en liten mini-julafton. Vi pratade, skrattade, fotade, marängtårtade och öppnade julklappar. Det var uppfriskande för min hjärna, att få socialisera sig. Tack tjejer för att ni är så fina!

Bilder finnes här.

Kom hit och tindra med dina vackra ögon.

Jullov. Idag har jag haft svårt att andas, slagit in en massa paket och åkt fram och tillbaks till Åland. Köpte på mig lite mascara, eyeliner, läppbalsam, parfym och pepparkakschoklad. Imorgon är det dags att börja med julstöket och snart ska jag och mamma se på Love Actually. <3

seven days. seven days.

Huvudet är tungt, kroppen svag och körtlarna ömma. Att orka är svårt, viljan finns inte där. Hypokondrin spökar, jag vill inte bli sjuk, jag får inte bli sjuk. Mitt immunförsvar är svagt och julen nära. Feberkoma på julafton det är frågan.

På tå vi tassar förbi och försöker glömma.

Ibland rusar känslorna förbi, ibland finns de inte där. Kanske slår de till när du inte vill det, kanske när du ser en rosenkindad pojke eller när din vän får dig att le. Dessa känslor kan få dig att skämmas, gråta, skratta och skaka, de kan få dig tappa allt och ge ögonen glans eller glitter. Kanske skriver du ner dem och håller dem för dig själv, kanske delar du glatt med dig av dem till alla som har öron, eller tassar försiktigt förbi dem för att inte väcka dem. Alla är vi olika, men endå lika. Alla har de där känslorna, men de artar sig på olika sätt. Är du en tänkare, gömd bakom en mask, en lipsill eller en pratglad typ? Jag är allt kombinerat, en tänkande och gråtande pratkvarn.

Mina hjärnceller ligger huller om buller.

Jag lider av skoltrötthet, julklappspanik och torra läppar. Inget roligt må jag säga. Jag vill bara ligga i sängen och titta på tv hela dagarna, helst Ellen Degeneres eller något sådant. Dock måste jag gå i skolan tre dagar till, sen tar jag lov. Önskar bara att snön snart kunde komma, men nej, det lär den nog inte göra. Sen är jag dödssugen på det där kaffet jag drack i fredags, det godaste jag svalt i mitt liv. Någon som vill ta en tur till Landkrabban och fråga hur de blandar det? Som en liten julklapp liksom...

When the days grow darker and the white snow falls.

Ty julen är härlig för stora och små. Är glädje och ljuvaste frid. Är klappar och julgran och ringdans också. Är lycka, oändligen blid. Är ljus. Allas ögon då stråla som bäst och stjärnorna tindra som mest. Och där ljuset är- där är det jul. - Nu är det nära, imorgon är det upp tidigt och titta på luciamorgon på Svt2.

Åhh, så kisar vi!

Jag har en väldigt vacker min när jag fotar, det är ju inte konstigt om jag lyckas få rynkor i tjugoårsåldern så som jag kniper med ögonen.

Jaha, nu har jag helg igen, mycket angenämt måste jag säga. Blev inte många dagar i skolan den här veckan, men det räckte, jag hänger fortfarande med i tempot. Jag klarar av allt jag bestämmer mig för och det är ju skönt i varje fall, även om vissa saker kanske inte är så roliga att ta tag i. Imorgon så ska jag träffa min kära terapeut och sedan ska jag klippa mig, dock inte så mycket på längden då jag sparar ut mitt hår. Men ja, det är slitet och luggen kan jag praktiskt taget tugga på. Bäst att luggen kortas innan jag återupptar min gamla ovana från ettan att suga på håret. Ha en fin torsdag!

I promise you that I will keep on writing.

Till vänster syns ett brant berg, som det värsta som jag vandrade uppför när jag var i Åre för ett och ett halvt år sedan. Ett sånt berg som man bara kan ta sig upp för om man verkligen har bestämt sig för att se den vackra utsikten.
Till höger därimot ser jag en rak och behaglig väg, en grusväg kantad av vackra åkrar där solens strålar glittrar i havren som växer där. Lite längre fram på vägen så anar jag ett skogsbryn som vägen fortsätter in i, där är det lite mörkare, men allt det vackra och bekanta får mig att bortse från det. Dock är det inget vackert som döljer sig där, nej, där är det kallare än man kan ana. Vänder man inte innan man kommit dit så är det tortyr som väntar. Men om jag bara går en bit till då, och njuter av solen ett slag? Jag kan ju vända vid skogsbrynet och vandra hem sedan...

Mina sinnen säger "Sara, gå mot allt det där vackra. Gå mot dalen där du får känna att livet är lätt och solens värme mot dina armar". Hjärnan säger "Varför tar du inte an dig utmaningen, snörar på dig dina gympaskor och traskar upp för den där slingriga, myggiga och leriga stigen. Du vet så väl att utsikten kommer att slå allt det där vackra du kan se till höger. Kanske kräver det mer av dig, men du utvecklas så mycket mer av det och du mår bra när du är framme." Men kluvenheten finns där, sinnena eller hjärnan? Vad är bäst?

Du skulle lätt kunna säga till mig "Sara, följ hjärnan, det är ju ditt bästa vapen. Det är förnuftet som man ska lyssna till och mot friskheten man ska sträva". Men, har vi samma syn på allt? Nej, vi är olika människor. Tänk om utsikten är en enda stor besvikelse? Och. Man bestämmer sig inte bara för att vandra upp till trädgränsen, man måste få tänka över möjligheterna. Kan jag flyga? Nej, det kan jag inte. Det enda jag kan är att kämpa, kämpa tills jag når ett beslut. Men ja, jag är född med beslutsångest. Och medan jag tänker och tänker så försöker jag att ta små steg åt vänster, för att i alla fall lindra orden som ekar runt mig. Sinnet det hatar mig för det, men hjärnan kanske blir gladare och tankarna med tiden klarare.

GRATTIS PÅ NAMNSDAGEN ANNA!

Make it real, not just a dream.

Wiie, min favoritserie har just släppt sin tredje säsong på dvd. Så mamma och pappa, detta är något jag vill ha i julklapp, det är ju bra för min språkutveckling ;D

Annars så spöregnar det här i Uppsala och jag ska strax ut i köket och gå en omgång med disktrasan och dammsugaren. PUSS.

Snart är lovet här, tack och lov!

Två skolveckor kvar nu, sen är det Siesta! Det ska bli superskönt må jag säga. Under julhelgen ska vi vara hemma på gården. Kusinerna, faster, farbror och farmor kommer hit från värmland och på juldagen kommer gammelfarbror och gammelfaster på middag. Det ska bli så kul att träffa alla dessa underbara människor! Doch åker de hem igen på annandagen och det är en hel del lov kvar att fördriva då. Det är här jag vill ha något att göra.

Vad ska man egentligen göra i början på det nya året? Idéer?

Sweet sweet sparrow..

Min syster är mycket fin och mycket söt. Tack så mycket syster för det här, det betyder mycket.! Älskar dig <3<3

Pepperkaksbagare - inlägg 300.

Vi komma, vi komma från pepparkakeland. På vägen, på vägen vi vandrar hand i hand. KNAPRIGT!

Bite me, I'm seeing double.

Är så grymt tacksam för allt som ni gör för mig, alla som stöttar och bryr sig när jag vinglar till. Ni ska veta att jag försöker göra det ni säger, men det är som att lampan släks för någon som är mörkrädd. Paniken växer. Jag kan hantera min panik till ett viss mått genom att gå den säkra vägen. Men jag vet att för att den ska försvinna måste jag vänja mig vid mörkret och vandra på längs vägen ändå. Att tänka på alla trygga händer, vackra ord och människor hjälper mig att se. Tack.

Och så sket sig den planeringen.

h

Vacknade av klockan som vanligt runt sju imorse. Upp ur sängen, på med thévattnet och oj fan...min mage. Det blev att stanna hemma, har fått något förjävlans magvirus. Så min dag har spenderats i sängen framför tv.n. Segt som sjutton. Är fast i Uppsala också, får sitta här i sådär tre timmar till, då pappa hämtar mig. Vem vågar åka buss med krånglande mage? Inte jag i alla fall. Har inte sett dagsljus på sådär ett dygn och jag vågar inte äta särskilt mycket för den delen heller. Har väl fått i mig mängden av en frukost och ett mellanmål sådär, plus två koppar thé för att inte svimma av uttorkning. I alla fall. Sammanfattningsvis har min dag sugit ganska hårt. Kunde inte hjälpa Carl imorse, missade min viktiga fysik och kan inte ha min myskväll med Jossan. Och imorn. Urk. Ha det bra!

I'm having a bad start on December.

Where has that old friend gone? Lost in a February song. Tell him it won't be long until he opens his eyes...

- Ibland faller allt samman, känslan av stolthet blir till ångest. Skiten etsar sig fast och jag blir blind.