Well, blame it on the girls.

Så, nu ska jag ta mig hem till mor min. Det ska bli förjävlans skönt, även om jag vill stanna i Uppsala också. Men jag mår inte bra just nu, och då är det skönt att komma hem till tryggheten där det finns någon som ser efter en. Direkt när jag kommer hem är det plugg som gäller, men det måste göras det också. Imorgon är det dans hela dagen med Josefin och det ska bli fint. Och på söndag ska jag se på handboll! KUL! :) PUSS <3

Du bär min luft i ditt bröst.

Jag får nog hålla allt tillbaks, det finns ingenting som räcker. Hjärtat kom aldrig till tals i ett block som bara läcker, men ändå. Du, min vän i livet, se hur kvällen brinner opp. En enda sak är givet, vi är två hjärtan i samma kropp.
Om jag tappar allt igen, det är möjligt att det händer. Det kan vara svårt att hitta hem från alla hav och alla länder, men ändå. Du, min vän i livet, se hur sommaren blir höst. En enda sak är givet, du bär min luft i ditt bröst. Lars Winnerbäck - Du, min vän i livet.

Lycka är att få ett brev av sin allra finaste vän.

.
Tack min käraste Josefin Vilhelmine, jag älskar dig <3

Jag har tappat bort mitt språk.

Det kliar i fingrarna, jag känner att jag måste skriva något här, fylla tomheten. Ord är min metod, mitt sätt att säga vad jag tycker, men vad tycker jag? Jo, jag tycker att jag är dålig på att använda min kamera, att jag borde få lite vita blodkroppar i present och att en viss person är lite knasig i skallen. Hmm. Sen skulle det också vara trevligt att vara frisk nog att kunna använda de naturvetenskapsanpassade delarna av hjärnan, men det kanske är för mycket begärt?

I alla fall, en spellista till er, skapad i symfoni med snörvlingar och thé-surplande. och om ni vill se på de få bilder jag har tagit finns de här. PUSS <3

Jag tror det bor ett litet och giftigt monster i mig.

Idag är det en sliten tjej som skriver, har inte mycket ork alls i kroppen. Natten till igår sov jag endast 1h och kunde endå inte vila särskilt mycket under gårdagen. I natt har jag sovit, men känner mig fortfarande precis lika seg och känner också att jag håller på att bli sjuk. Det är så tråkigt, för samtidigt som jag sitter i min säng och inte orkar göra något alls kan jag inte släppa tanken på allt som ska pluggas. Jag behöver verkligen plugga kemi och matte, men det är sådana ämnen som kräver absolut fokus, vilket jag inte alls har. Jag har knappt nog med fokus för att se på tvserier.

Det är ledsamt att jag efter kanske fem år fortfarande inte slipper att bli sjuk hela tiden, att ingen kan göra något åt det är ännu värre. Jag vet att jag har ett för lågt antal vita blodkroppar och att jag både dricker och sover för lite. Men jag måste endå klaga, för det är inte kul. Mitt liv kan inte flyta på ordentligt om jag hela tiden ska hamna efter och känna all den pressen jag känner. Jag vill liksom bara få känna att jag orkar med allt jag vill göra och har ni tips på hur det ska gå till så säg till.

Nu ska jag förtränga plugget, jag ska inte behöva jobba när jag är sjuk. Jag ska bara ligga i min säng, se på tv, dricka thé och läsa i mina Bodil Malmsten böcker. Har jag tur får jag lite ompyssling om några timmar också, jag håller i alla fall tummarna för det. Kram på er, och hoppas inte ni mår skit. Och mår ni skit så är jag bra på att peppa och bra på att lyssna, så hör av er!

En liten strimma svart.

Jag sitter vid min dator och dricker Mollbergs blandning. Brevid mig ligger min systers utbytta iPod, vilken jag tänkte att jag faktiskt kunde ärva tills jag valt vilken färg min ska ha. I den stoppar jag massa musik, dock är denna musik överrepresenterad av Lindh, Hellström och Räisänen, men det är så det ska vara i Saras värld. Faktum är att välkänd musik är den bästa musiken i årstidsväxlingen, något att nynna med i är liksom lite uppiggande.

Mitt nuvarande tillstånd: Allt är väl mestadels bra, jag är lyckligare än på länge, men jag har mina sämre dagar. Det kommer vissa stunder när jag knappt kan prata pågrund av rädslan för att släppa ut allt inom mig. Ni vet all den där framanalyserade skiten som knappast kommer inträffa, den som endast skapas av rädsla och sömnlösa nätter. Saken är väl den att den egentligen måste ut för att du inte ska bli kvävd av tankarna, men psyket sätter stopp för denna process och pratar jag så börjar jag gråta och inget blir sagt. Vet inte riktigt hur man tömmer hjärnan på sånt här, men jag antar att man ska gråta tills tårarna är slut och sedan prata ut. Men nog om mitt ibland ostabila psyke, hösten är nu här! Snart blir träden eldfärgade och Josefin gladare än gladast. Snart får jag ha min kappa och min blåbärsbasker på mig! Snart kommer luften att dofta friskt och filten vara min bästa vän.

♥ Där jag kommer ifrån säger man egen om den som är annorlunda. Att vara egen är att vara lite för mycket sig själv. Att vara egen anses inte bra. Det är bra. Egen måste man vara annars är man slav. - Bodil Malmsten