Visar inlägg med etikett sjukdom. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sjukdom. Visa alla inlägg

torsdag 10 september 2009

Jag tror det bor ett litet och giftigt monster i mig.

My new books

Idag är det en sliten tjej som skriver, har inte mycket ork alls i kroppen. Natten till igår sov jag endast 1h och kunde endå inte vila särskilt mycket under gårdagen. I natt har jag sovit, men känner mig fortfarande precis lika seg och känner också att jag håller på att bli sjuk. Det är så tråkigt, för samtidigt som jag sitter i min säng och inte orkar göra något alls kan jag inte släppa tanken på allt som ska pluggas. Jag behöver verkligen plugga kemi och matte, men det är sådana ämnen som kräver absolut fokus, vilket jag inte alls har. Jag har knappt nog med fokus för att se på tvserier.

Det är ledsamt att jag efter kanske fem år fortfarande inte slipper att bli sjuk hela tiden, att ingen kan göra något åt det är ännu värre. Jag vet att jag har ett för lågt antal vita blodkroppar och att jag både dricker och sover för lite. Men jag måste endå klaga, för det är inte kul. Mitt liv kan inte flyta på ordentligt om jag hela tiden ska hamna efter och känna all den pressen jag känner. Jag vill liksom bara få känna att jag orkar med allt jag vill göra och har ni tips på hur det ska gå till så säg till.

Nu ska jag förtränga plugget, jag ska inte behöva jobba när jag är sjuk. Jag ska bara ligga i min säng, se på tv, dricka thé och läsa i mina Bodil Malmsten böcker. Har jag tur får jag lite ompyssling om några timmar också, jag håller i alla fall tummarna för det. Kram på er, och hoppas inte ni mår skit. Och mår ni skit så är jag bra på att peppa och bra på att lyssna, så hör av er!

lördag 14 mars 2009

Lift me up to the sky!

Jag är fortfarande sjuk. Har något virus enligt min vän läkaren. Hon säger också att jag nu får träna två gånger i veckan och då undrar jag hur det ska gå när jag är sjuk jämt? Knasigt tycker jag. Sedan så är det ju lördag idag, och jag har varit på en modeplåtning. Jag hoppas bilderna blir bra och att jag inte dör när jag får se dem på torsdag. Förhoppningsvis överlever jag mitt eget leende som jag hatar så, men som denna fotograf alltid vill ha. GAHH!

Ikväll sedan så är det ju melodifestival, heja EMD!!!

måndag 9 mars 2009

Feberyrande när det är som bäst.

Nu har jag missat ännu ett yogapass, fy på mig! Fy på min kropp och gener! Har legat hemma hela dagen, sett tio minuters solljus och annars bara ljuset från mina fula lampor. Har inte gjort något vettigt, inte ens lyckats läsa i Pride and Predjudice. Istället har jag stirrat på tv.n, internet och på familjen Ruskprick. Familjen Ruskprick är min Sims-familj, bestående av en gravid direktörska, en chef av något slag och en butler. Vi spenderade tre timmar ihop, sen gick jag till Statoil och köpte aspartam på flaska och Elle. Ville ha glass, men kom fram till att det skulle klassas som våldtäckt mot mitt bankkort att köpa just den glassen jag ville ha, så jag sket i det och lufsade hem i vattenpölarna. Ingen vacker syn var jag heller, mjukiskläder, blek och glansig i blicken. Och sedan som pricket över i, stundtals slemhostandes.

Imorgon ska jag till skolan om inte min feber gått upp eller något sådant drastiskt. Jag måste gå på min tre timmars biologi och ta hem en massa böcker i fall sjukdomen blir värre, vill inte vara utan mitt skolarbete liksom. Kanske skönt för stunden att slippa det, men hemskt när jag missat alla prov och inlämningar och får dubbelt så mycket att göra veckan efter. Nej, jag får bita ihop, sminka mig fräsch och dra på mig glasögonen för att dölja ringarna under ögonen.

lördag 21 juni 2008

Jag är glad att jag inte är nålrädd.

Trött är vad jag är och ont är vad jag har. Doktorn på Astrid Lindgrens bestämde att jag skulle få göra en så kallad finnålsbiopsi på min förstorade lyfmkörtel och nu är den ömmare än någonsin. I alla fall så är det bara att vänta på resultatet nu, för den 1 juli får jag veta vad vävnadsprovet visar eller inte visar på. Jag hoppas på att jag aldrig någonsin ska få besöka den där deprimerande avdelningen igen efter det besöket, för det finns inget värre än att se trötta, hårlösa och bleka små cancerbarn. Och jag vill verkligen inte hamna där själv.