Jultårtan.

Sockerkaka. Drottningsylt. Hallonmousse. Blåbär. Grädde. Marsipan. Tomtar.

Juli.Augusti.September.Oktober.November.December.

Juli.





Augusti.

Jag var i Värmland, jobbade och började skolan igen.

September.

Blev smått förälskad i Bodil Malmstens böcker.

Oktober.

Rymde hösten och for till Kreta.

November.

Novembermörkret nådde även mig och jag sorterade för att lugna nerverna.

December.

Och så var det jul, en mycket fin jul.

Januari.Februari.Mars.April.Maj.Juni.

Januari.

Var ute mycket och fotade, och på bilden har vi min syster och Tanno.

Februari.

Min skivsamling med Timo och Lasse började växa till sig.

Mars.

Jag fyllde 18 och hade en pastellfärgad fest med finaste Natalie.

April.

Våren kom och jag gick på konsert, samt fotade för mycket blommor.

Maj.

Josefin fyllde år och hade en vacker och trevlig fest.

Juni.

Skolan slutade och jag spenderade lovets varmaste vecka på festival.

Min julklapp till er.

Här nedan föjer min julklapp till er, ett inlägg med låtar som jag lyssnat på under året som gått. Dessa kommer ni antingen hata eller älska (Jossan, passa på att se på videos nu.)

Jullovet är nu här.

Linnea, Jacob och Carl. Bild från julavslutningen.
Ja, igår var det dags för den efterlängtade julavslutningen på Kunskapsgymnasiet. En julavslutning som var bra och mysig. Dagen innebar även kladdkaka till frukost och lunch, samt lite chailatte på det (ingen bra kombo för en IBSmage). I varje fall är det skönt att äntligen ha lov och ha lite mindre att göra, ja, förutom julstöket som denna dag är fylld med.

När det lider mot jul..

Lussebullar bakade i elevhemsköket, smått fula och lite väl smaklösa, men fina endå.

Jo, nu är den snart här, julen. Jag gillar ju julen väldans mycket som alla mina vänner vet och lika mycket gillar jag att det är -14 grader här idag. Som alla dagar innan jul är även denna dag mycket fullspäckad, med massage, seminarium, julklappsshopping på söder och Buddy Holly. I helgen blir det även julkonsert och lite slit med de sista skoluppgifterna. :)

Every single little crack on your face

♥ follow the link.
Foto: Josefin Nordgren

I'll be home for christmas.

En liten spellista till er: HÄR!

Tillsammans är vi starkast.

Jag är inte riktigt i fas gällande bloggen, vilket ni troligen har märkt då den inte uppdaterats på ett tag, men faktum är att jag inte är i fas på något plan just nu. Jag är som vanligt sjuker, samt ligger efter i skolan och försöker ha en fritid, vilket tär på psyket ordentligt. Vet liksom inte vart jag ska börja, om man ska omprioritera helt eller om man ska leva vidare på samma sätt? Urk. Helst skulle jag vilja var spontan och så, men jag är och kommer nog alltid vara ett kontrollfreak. Nej, nu ska jag sluta uttråka er och istället återgå till att dricka thé, må illa och njuta av min tryckande huvudvärk.

Ett hjärta av snö.

Nyligen hemkommen från ett novembermysigt Grekland och en stressig söndag på jobbet där det gått åt kopiösa mängder tårtor till alla rospiggs-pappor, och just därför blir detta allt bloggande för idag. Men snart, då blir det foton från Grekland. <3

I've built my dreams around you.

I år kombinerar vi min Håkan-mani med min jul-mani. Så får det blir!

Jag kanske stannar här och skriver.

Är lite död. Hade världens bästa och mest insprierande helg på UPPTAKT 09. Har filat på min hittils snyggast powerpoint i timmar och är dö-slut. Nu lyssnar jag på Melissa Horn och ser på vänner.  Sen måste det sovas, ordentligt.

Hösten har tagit Roslagen med storm.

På semester från staden en stund, planen är att låta landsbyggden vagga mig till ro.

Jag och ekot av dina hjärtslag.

Idag är det söndag. Det är jag och sängen. Jag och oförmågan att producera vettiga saker. Jag och Lars Winnerbäck. Jag och min knasiga mage. Jag och mina tidningsurklipp. Jag och väntan på dig. Det är jag, bara jag och min lilla skrubb.

Well, blame it on the girls.

Så, nu ska jag ta mig hem till mor min. Det ska bli förjävlans skönt, även om jag vill stanna i Uppsala också. Men jag mår inte bra just nu, och då är det skönt att komma hem till tryggheten där det finns någon som ser efter en. Direkt när jag kommer hem är det plugg som gäller, men det måste göras det också. Imorgon är det dans hela dagen med Josefin och det ska bli fint. Och på söndag ska jag se på handboll! KUL! :) PUSS <3

Du bär min luft i ditt bröst.

Jag får nog hålla allt tillbaks, det finns ingenting som räcker. Hjärtat kom aldrig till tals i ett block som bara läcker, men ändå. Du, min vän i livet, se hur kvällen brinner opp. En enda sak är givet, vi är två hjärtan i samma kropp.
Om jag tappar allt igen, det är möjligt att det händer. Det kan vara svårt att hitta hem från alla hav och alla länder, men ändå. Du, min vän i livet, se hur sommaren blir höst. En enda sak är givet, du bär min luft i ditt bröst. Lars Winnerbäck - Du, min vän i livet.

Lycka är att få ett brev av sin allra finaste vän.

.
Tack min käraste Josefin Vilhelmine, jag älskar dig <3

Jag har tappat bort mitt språk.

Det kliar i fingrarna, jag känner att jag måste skriva något här, fylla tomheten. Ord är min metod, mitt sätt att säga vad jag tycker, men vad tycker jag? Jo, jag tycker att jag är dålig på att använda min kamera, att jag borde få lite vita blodkroppar i present och att en viss person är lite knasig i skallen. Hmm. Sen skulle det också vara trevligt att vara frisk nog att kunna använda de naturvetenskapsanpassade delarna av hjärnan, men det kanske är för mycket begärt?

I alla fall, en spellista till er, skapad i symfoni med snörvlingar och thé-surplande. och om ni vill se på de få bilder jag har tagit finns de här. PUSS <3

Jag tror det bor ett litet och giftigt monster i mig.

Idag är det en sliten tjej som skriver, har inte mycket ork alls i kroppen. Natten till igår sov jag endast 1h och kunde endå inte vila särskilt mycket under gårdagen. I natt har jag sovit, men känner mig fortfarande precis lika seg och känner också att jag håller på att bli sjuk. Det är så tråkigt, för samtidigt som jag sitter i min säng och inte orkar göra något alls kan jag inte släppa tanken på allt som ska pluggas. Jag behöver verkligen plugga kemi och matte, men det är sådana ämnen som kräver absolut fokus, vilket jag inte alls har. Jag har knappt nog med fokus för att se på tvserier.

Det är ledsamt att jag efter kanske fem år fortfarande inte slipper att bli sjuk hela tiden, att ingen kan göra något åt det är ännu värre. Jag vet att jag har ett för lågt antal vita blodkroppar och att jag både dricker och sover för lite. Men jag måste endå klaga, för det är inte kul. Mitt liv kan inte flyta på ordentligt om jag hela tiden ska hamna efter och känna all den pressen jag känner. Jag vill liksom bara få känna att jag orkar med allt jag vill göra och har ni tips på hur det ska gå till så säg till.

Nu ska jag förtränga plugget, jag ska inte behöva jobba när jag är sjuk. Jag ska bara ligga i min säng, se på tv, dricka thé och läsa i mina Bodil Malmsten böcker. Har jag tur får jag lite ompyssling om några timmar också, jag håller i alla fall tummarna för det. Kram på er, och hoppas inte ni mår skit. Och mår ni skit så är jag bra på att peppa och bra på att lyssna, så hör av er!

En liten strimma svart.

Jag sitter vid min dator och dricker Mollbergs blandning. Brevid mig ligger min systers utbytta iPod, vilken jag tänkte att jag faktiskt kunde ärva tills jag valt vilken färg min ska ha. I den stoppar jag massa musik, dock är denna musik överrepresenterad av Lindh, Hellström och Räisänen, men det är så det ska vara i Saras värld. Faktum är att välkänd musik är den bästa musiken i årstidsväxlingen, något att nynna med i är liksom lite uppiggande.

Mitt nuvarande tillstånd: Allt är väl mestadels bra, jag är lyckligare än på länge, men jag har mina sämre dagar. Det kommer vissa stunder när jag knappt kan prata pågrund av rädslan för att släppa ut allt inom mig. Ni vet all den där framanalyserade skiten som knappast kommer inträffa, den som endast skapas av rädsla och sömnlösa nätter. Saken är väl den att den egentligen måste ut för att du inte ska bli kvävd av tankarna, men psyket sätter stopp för denna process och pratar jag så börjar jag gråta och inget blir sagt. Vet inte riktigt hur man tömmer hjärnan på sånt här, men jag antar att man ska gråta tills tårarna är slut och sedan prata ut. Men nog om mitt ibland ostabila psyke, hösten är nu här! Snart blir träden eldfärgade och Josefin gladare än gladast. Snart får jag ha min kappa och min blåbärsbasker på mig! Snart kommer luften att dofta friskt och filten vara min bästa vän.

♥ Där jag kommer ifrån säger man egen om den som är annorlunda. Att vara egen är att vara lite för mycket sig själv. Att vara egen anses inte bra. Det är bra. Egen måste man vara annars är man slav. - Bodil Malmsten

We'll write a song that turns out the lights.

Satan vad ont det gör.

På torsdag kommer fina Lasse att ha sin sista konsert. I alla fall kommer han inte spela i Sverige på mycket länge, ja, det är i varje fall vad han säger. Han säger att det är sorgligt och att han tidigast står på scenen igen nästa sommar, men han är inte säker. Jag, jag är förkrossad, rädd för att tröttna på hans musik, rädd för att jag kommer att överge honom. Jag är ledsen för att jag inte kan komma på hans sista konsert, arg på mig själv som inte har orken att köa en hel dag. Ni kanske inte förstår, men Lasse har hjälpt mig genom svåra tider och hans ord betyder himla mycket för mig. Han är min ispiration, min coach och min kändiscrush. Utan honom är jag rädd att något ska gå förlorat.

Att du kan utveckla ett sådant behov.

Sara Louise och hennes loggbok, utan den vore hon helt och hållet vilse i pannkakan.

New perspective.

I feel the salty waves come in, I feel them crash against my skin.. Klicka!

Smiling so hard that my mouth looks like a capital U.

Det är lite underligt när tiden tar tag i en och skakar om en. Ja, det är en märklig känsla att inse att det alldeles strax är dags att bli stadsbo igen och ha sin adress i en liten skrubb. Att de somriga dagarna har tickat förbi och jag har förblivit blek. Att lovet tog slut efter min festivalvecka i Borlänge och att det efter dess har varit endast jobb, jobb och mera jobb.
Men jag menar inte att jag inte haft det trevlig, det är bara det att jag insett att jag inte har lusten till att bada tre timmar om dagen och inte heller orken till att fara länet runt på mina lediga dagar. Många av mina sommardagar har jag spenderat helt och hållet utmattad, med en ork som en åttioåring och ett humör likt min systers när jag väckt henne genom att blinka med lampan. Jag har gått hemma och muttrat över allt ogräs som växt där jag inte hunnit rensa, mina envisa sömnproblem och mina känsellösa hälar (för mycket stillastående på jobbet).
Men det finns också dagar som jag lyft på arselt och gjort saker, och de dagarna är jag tacksam för. De dagar, det lilla timantalet, jag spenderat med mina vänner har givit mig så mycket livsglöd att det är otroligt. För det ger mig ett sådant lyckorus att vara varse om att mina vänner alltid finns där, även om jag sällan pratar med dem och kanske ibland tröttnar på dem. Att de endå är mitt entourage, mina räddare i nöden.

Ja, en sommar är i princip slut, hösten knackar på dörren och jag som fryser lika lätt som en julstjärna i snöstorm kommer inom en snar framtid att ta på mig höstjackan och bittert stämma in i klagosången som det nalkande mörkret bidrar till. Men, jag ska försöka se det positiva i den kommande årstiden trots dess överhängande nackdelar, för det finns ju thé, varma famnar och värmeljus att värma sig med. Och hur fint är inte det? Sockersött.

Kärlek är närhet.

Är hemma nu efter en kort visit hos släkten i Värmland. Nu är det endast 9 jobbdagar kvar, och om två veckor flyttar jag till stan igen. Gött mos!

Keep me where the light is.

Ord som fastnar på tungspetsen likt smultronkärnor i hörntänderna. Dagar som flyter förbi som segelbåtarna på det bräckta vattnet utanför mitt fönster. En saknad som svider lika djupt som en varm baguetteplåt mot underarmen. Kyssar som skapar hissnande rysningar likt en tur i 180km/h rakt upp i luften. Livet tickar på med en ohejdbar kraft. Hade jag haft kraften hade jag omfamnat det och njutit av sommaren, dansat över nyplöjda åkrar och tagit nattbad, men det tickar på som Hogwartsexpressen och jag står kvar på plattformen med armarna utsträckta. Allt jag kan göra är att vänta på nästa tåg och möta hösten, en höst som ser ut att bli den finaste på länge. Att gråta över att ännu en sommar snart är slut är onödigt, det kommer fler dagar att fånga och om det är slaskigt under dessa bryr jag mig inte om.

Gäspeligäsp.

För jag är trött, trött, trött.... och börjar 05.30 imorn. :/

Jag är mindre nu än jag var förut.

På order av mamma lägger jag in en bild på en del av vår nya uteplats, det fin fina betonglövet. :D

Making cakes all day long.

Turistinvasionen har nu verkligen nått sin kulm i Roslagen, det finns ingen tid till vila och extra pyssel på jobbet alls. Det är öppna ugn, stänga ugn. Vispa grädde, kavla marsipan. Bära kartonger, packa upp bröd för tining. Att man sedan antingen är en argbigga, eller helt sönderflummad när man kommer hem är då inget konstigt. Idag var jag helt enkelt övertrött, och bestämde mig för att inleda fighten med tistlarna, som av någon anledning också bestämt sig för att invadera min lilla plats på jorden. Och någon timma senare, några utslag rikare och helt genomsvett hade jag avlivat en hel del av dem, och jag fick äntligen se mina fina land igen så som de är meningen att de ska se ut. ÅH! Och sen att vi håller på att göra en uteplats på gården i min stil är bara ett plus! :D

Det ekar mindre när jag är med dig.

27 timmar jobb kvar denna vecka, sen blir det party och fest. Typ.

Take a chance. Take your shoes off. Dance in the rain.

Att bryta sex års vana har sina konsekvenser.

Fan. Jag önskar att jag också var i Herräng och dansade. :(

Med endast ett blått virrvarr framför sig.

Igår var vi på Ölands norra udde. Där blåste det, växte massa björnbärsbuskar, solen sken och vågorna lämnade ett vitt skum efter sig. Idag däremot är det regnigt som attan och jag sitter i husbilen på väg tillbaks till Norrköping och det vinröda gästrummet. En natt till där och sen åker jag hem till Roslagen igen, fina vackra underbara lilla Trästa.

Raspberry Licorice.

Om jag kände kungen skulle jag böna och be för att få köpa statyn med elefanterna, för den hade varit det allra finaste att ge min Josefin. <3

Solnedgång ur ett vingligt perspektiv.

Åskmuller, pärontårtor, medlemskort och tåg.

Jag sitter i ett radhus i Norrköping med svidande ögon och en kristallkrona över huvudet. Min vän "segjävlahpdator" gör mig sällskap i det vinröda gästrummet hos pappa, och en av mina mästerverk till spellistor hackar sig fram ur högtalaren. Jag sitter här för att jag har semester, en liten lucka i schemat på fyra dagar som ska fyllas med en husbilstur till Öland. Vad jag ska göra på Öland vet jag inte riktigt, men något hittar jag väl på. I värsta fall får jag spendera dagarna i en solstol, antingen under markisen eller i solen, och läsa i mina böcker, för idiotisk som jag är så glömde jag att sno tillbaka Sims från lillesystern. Jag har din pincett, du har mitt spel. Det är jämt där. Annars då. Ja, det är bra med mig. Jag har ett tunt lager av inkletat smet på armarna (en perfekt blandning av diverse tårtingredienser), lagomt ont i fötterna och är inte oälskad. Vad ska man klaga på liksom, jag kan ju bara lyfta armen några decimeter och jag har en klubba av kött och blod, fast ja, efter några dagar surnar ju grädden. Men tills dess, brunbränt och fjunigt godis. Mumsfilibaba.

Du doftade som en trädgård efter regn.

Jag river ur allt det vackra ur magasinen, lägger lönen på vackra böcker och hoppas att jag snart ska skapa något likvärdigt. Jag saknar högstadieåren, jag saknar min stad och jag saknar alla de som får mig att le. Jag vill krypa tätt intill någon, bara ligga där och vara tyst. Jag vill känna swingen sätta fart på mina fötter, äta kulglass vid muren och sedan titta på alla tokarna. Jag drömmer att ljumma havsbrisar leker med mitt hår, att det alltid ska dofta sommarregn och om mängder med smultron...

Fred och kärlek i RGB-färg.

Fotografier i färg fotade av Jennifer (eller Jennifers kamera) från förra veckans tidsfördriv. Ett större utbud väntas dyka upp.!

Brustna hjärtan och drömmar gjorda av glas.

Det är ganska tomt där uppe i tankefabriken, tankarna bara vandrar och jag låter tiden passera. Är tillbaka på jobbet, hemma från en veckas festival, en festival som uppfyllde vissa förväntningar och andra inte. Musiken var fin, sällskapet och vädret likaså, men en del blev inte som det skulle, men nog om det, det traskar som sagt på. En stor eloge till Jennifer som inte kväde mig med sin kudde under mina mer pratglada stunder och som dansade till dragspel med mig under de mer euforiska stunderna. Ah. Jag kan inte skriva så mycket mer (tomheten ni vet), bara att vi hoppas att det dyker upp lite bilder snart!

Mitt hjärta gjorde volter när du såg in i mina ögon och gav mig dina ord , du fick mig att hitta din hand igen och förstå att det är du som alltid ska hålla i mig när jag vacklar. <3

Ingen vind kan blåsa omkull oss nu.

22 - 28 Juni. HULDA & BARBRO tar över borlänge, eller något liknande.

Hon som alltid har så ont i bröstet.

Fragment från ett nyfött sommarlov.

Traskar runt, ser på molnen, tänker att slutet kommer att göra ont. Åker till ICA, ser på sommargäster, tänker att jag vill vara som dem. Lyssnar på musik, läser texter, tänker att ord är en bra manick och önskar att de flödade från mina fingar. Äter mackor med smör, dricker kaffe, tänker att jag hellre skulle vilja vara en bregottkossa och bara äta gräs, hata flugor och vara en synonym till svensk sommar.