Satan vad ont det gör.

På torsdag kommer fina Lasse att ha sin sista konsert. I alla fall kommer han inte spela i Sverige på mycket länge, ja, det är i varje fall vad han säger. Han säger att det är sorgligt och att han tidigast står på scenen igen nästa sommar, men han är inte säker. Jag, jag är förkrossad, rädd för att tröttna på hans musik, rädd för att jag kommer att överge honom. Jag är ledsen för att jag inte kan komma på hans sista konsert, arg på mig själv som inte har orken att köa en hel dag. Ni kanske inte förstår, men Lasse har hjälpt mig genom svåra tider och hans ord betyder himla mycket för mig. Han är min ispiration, min coach och min kändiscrush. Utan honom är jag rädd att något ska gå förlorat.