I won´t deny it or try to hide it.

Sitter i mitt rum, lite för sent på dygnet. Stirrar på en förvirrad mygga som letar efter ljuset och lyssnar till sånger från förr. Funderar över livet, över mig, mina mål och mina laster. Över hur jag borde handla och hur jag handlar. Funderar över en vän som så många säger åt mig att inte fokusera på. Funderar över skolan, hur mycket den betyder och om den tynger mig. Funderar mig ut i fördärvet är vad jag gör.
Ljuset finns där, både för mig, mina tankar och myggan. Men vägen dit är kantig och fylld av läskiga hinder, hinder som får en att stanna på en och samma plats, stanna hos tryggheten. Vad är det som krävs för att jag ska våga ta steget och gå ut i mörkret? Vad är det som glädjer mig nu för tiden, för att vara ärlig så vet jag inte det själv och det är inget annat än skrämmande?