Show a smile.

Det är lov och det mesta jag gör att sitta framför min dator och lyssnar på musik, det värsta är att det mestadels blir ett gäng låtar som går om och om igen. Jag är till exempelt helt låst på A Fire Inside och på något konstigt sätt blir det även mycket Dashboard Confessional, att jag ens orkar. There are now flowers, no, not this time. Det är den meningen jag går och sjunger hela tiden, den vill inte släppa taget. Jag tror att det bor extra många spöken i min hjärna såhär i Halloweentiderna. Men men, de är välkommna att kalasa där sålänge jag inte har några avancerade mattetal att tänka på. För nu är det höstlov och då ska man ha det mys i mörkret.!

I need your grace.

Ett med morgonsolen..

Det var en gång en flicka som alltid hade vinden i håret och glädjens gud på läpparna. Hon bodde i ett stort och vackert hus i en underbar bokskog med vildhästar springande på kullarna. En morgon när hon skulle ut i skogen för att rida sin favorit häst Dorabella fick hon se en lång och stillig soldat komma ridande i ljuset från morgonsolen. Han red en svart häst med lång silkeslen man och hade själv hår rött som elden. Hans blick var len som sammet och munnen var formad av herren själv. Det räckte att de såg på varandra en gång för att alltid ha bilden av den andre fastklistrad på näthinnan. Ljuset föll på dem och de var ett i evig tid.

You rose tint my world..

The way your hair swings over your eyes. The way your words keep me in a line. I'm telling you for the very last time, you better know. And you smell like, how angels oughta smell and you look like you're ready to go. So hold my hand, I'll take you everywhere. Anywhere you wanna go.

<3

Lågan inom oss alla.

Vet ni vad, min skola är den kyligaste skolan i hela Uppsala. Det är i alla fall vad jag tror, våra element ger inte ifrån sig sin värme. Så därför fryser vi och blir helt stela i hjärnan och kan inte jobba. En extremt bra teori om varför vi inte producerar så mycket ibland.

......

Är hemma i skogen igen, mitt i veckan för en gångs skull. Är hemma och laddar lite eftersom jag och Natalie ska åka upp i kylan på fredag. Vi ska belasta Anton lite och kanske tvinga honom att visa oss runt i den lilla hålan han bor i. Förväntar mig snö och sånt där uppe, även fast jag vet att det sällan kommer att vara så. Detta för att jag hatar hösten rätt så mycket. Det är en liten emoperiod på året, jag tycker i alla fall att den är lite depprimerande.

In a red dress and alone.

Vi har fått en ny gräsmatta, den är mycket färggladare än förr. Den är gul, grön och lite brun. Detta eftersom att träden i vår trädgård verkar ha genomgått en strålbehandling och tappat alla sina löv. Det går inte att förneka längre, det blir en höst i år med. Kylan och mörkret har fått mig att börja sakna att ha några att krama om när jag behöver. Kom och krama mig vänner, jag fryser! Kom till mig i Uppsala och hälsa på lite, det är rätt långtråkigt där utan er.

I helgen blir det konfaläger. Tråkigt men sant, men jag och Jossan ska nog få det att bli skoj. <3