Jag är glad att jag inte är nålrädd.

Foto: Nikita Kashner

Trött är vad jag är och ont är vad jag har. Doktorn på Astrid Lindgrens bestämde att jag skulle få göra en så kallad finnålsbiopsi på min förstorade lyfmkörtel och nu är den ömmare än någonsin. I alla fall så är det bara att vänta på resultatet nu, för den 1 juli får jag veta vad vävnadsprovet visar eller inte visar på. Jag hoppas på att jag aldrig någonsin ska få besöka den där deprimerande avdelningen igen efter det besöket, för det finns inget värre än att se trötta, hårlösa och bleka små cancerbarn. Och jag vill verkligen inte hamna där själv.