Skymd bakom en persienn av oklarhet.

Det rycker och svider inuti mig, en tumör av känslor tar form i min hals. Jag balanserar osäkert på gränsen. Känner känslan av avsky mot världen, känner hur tumören växer, sprider sig till hela min kropp, bubblar av ilska i kapillärerna, rinner ut genom ögonen och täpper till klasarna av lungblåsor. Jag väntar på floden av känslor ska sluta rinna ner för mina kinder och att propparna i lungorna ska lösas upp. Kontrollen finns inte där. Jag är ett offer. Ett monster håller mig i sin hand. Jag är utan makt. Jag är ensam i en värld av vänner. Ingen människa jag mött kan vinna duellen över varelsen. Inte ens mina bästa vänner..