Some days all I do is watch the sky.

Collage av Kim Carney

Med datorn i knäet, halvt utslagen och frusen, har jag idag bojkottat yogan, för jag vill inte ut ur min skrubb. Vår/vintern känns inte så lockande just nu, inte mörkret eller plastmattor heller för den delen. Istället sitter jag som sagt i ett litet rum med min laptop, tillsammans med denna njuter jag av musik från mitt förflutna (1,5 år sedan) och biologi. Det är den märkvärdiga gentekniken jag läser om. Designade bebisar, muskelkossor och stamceller. Nördig som jag är så tycker jag att det är intressant, ja faktiskt intressantare än teven för tillfället. Läskigt nog så blir tanken om en framtid inom vetenskapen allt mer spännande, även om jag starkt har sagt att det inte är något jag vill jobba med. Men, sorgligt/trevligt nog, så är det kemi och biologi som jag har lättast för. I varje fall i denna livsperiod, men jag är en periodare, så jag antar att detta intresse avtar snart. Fast mor min är ju veterinär, så anlag för det har jag, men å' andra sidan har jag anlag för datorer och uträkningar också. Urk. Förvirrande.

Dagens "Hur är det möjligt?": Att helt plötsligt vilja starta ett företag efter att en söt pojke i sina bästa år har föreläst om fenomenet. Att komma på företagsidéer som uppskattas av lärarna med hjälp av exempelt Kinder-ägget o.s.v. Hur fan är det möjligt? Sara är en velkärring säger jag, en alldeles för lättpåverkad sådan...