Jag tar nya filosofiska vägar och lämnar tanken på cancer eller något sådant.

Jag tror jag har såndär pruttslajm i min hjärna, den ligger liksom och skumpar runt nerverna så där lagom geléigt och roar sig med att ibland lägga sig på mina nerver bara för att retas med dem och mig. Främst är det snorsystemets nerver geggan mobbar och ger mig lagom konstant huvudvärk/bihålevärk. Sedan när det systemet har fått nog och gråtande låst in sig på toaletten glider slajmen över till synen så smått och får mig att skela, se suddigt och känna sveda i ögonen. TA PÅ DIG GLASÖGONEN SKITUNGE, tänker några som läser det här, men jag vill inte. För de är jobbiga de med, så det så, även om de är sådär lagom nördtrendiga. För jag ska väl inte ge upp kampen och ändra på mig bara för att Herr Klet tycker så, eller? Nej, just det. Slajmen ska ut, ut, ut, ut!
Dock satsar jag på att han skiter fullkomligt i vad jag anser och inte ger mig något annat val än att ta på mig de där plastbågarna, finna mig i situationen och låta snubben pissa på mitt självförtroende.